Skapelseberättelse

Skapelsen

Världen börjar när Ordning uppstår ur Kaos, och ända sedan dess råder stridigheter mellan olika styrkor av organisation och oordning.

Ra är gudarnas gud, skaparguden som en gång åstadkom ordning ur det ursprungliga kaoset, och han symboliseras av solen som sprider sitt livgivande ljus. På morgonen stiger Ra från Duat, upp över horisonten, för att på kvällen återvända och försvinna ner till underjorden, de dödas och gudarnas rike; världen bortom, Duat. Ra kombineras efter hand med guden Amon och blir Amon-Ra

Myten om Isis och Osiris

Horus är himmelens gud, son till Ra.

Set lurar sin bror Osiris att lägga sig i en träsarkofag som han sedan spikar igen och kastar i Nilen. När Isis erfar att kistan flutit till staden Byblos och nu används som palatspelare tar hon tjänst som amma i palatset. Hon lyckas ta kistan och beger sig åter till Egypten där hon begraver sin döde make i öknen.

Set finner kistan och delar Osiris kropp i 13 delar som han sprider över landet. Isis hittar och sammanfogar delarna och sjunger en sång runt tills Osiris återfår livet. Osiris blir med sin erfarenhet de dödas kung i underjordiska Duat.

Horus

Osiris och Isis skaffar barnet Horus. Horus, guds barn, avbildas som liten liggande i modersgudinnans famn. Han är försvarare av Ma´at. Horus öga är en symbol för gudomligt skydd för att avvärja det onda, det allseende ögat, egentligen solen. Avbildas med falkhuvud.

Mytens kraft

Myten om Osiris är oerhört betydelsefull för egyptierna och spreds över stora områden till liknande religioner, överallt anpassad efter lokala gudar. På så vis har en samling närstående kultversioner skapats till århundradet innan Kristus födelse.

Paralleller Osiris / Jesus

Isis symboliserar jorden och är föremål för kult mycket tidigt i Egyptens historia, och ända fram till ca 500 evt. Hon är modersgudinna som ofta framställs ammande sin son Horus.

Osiris, den förstfödde gudasonen, sätts på jorden för att leva som människa, guds son och guds budbärare.

Han kommer ner till jorden för att leva som människa men blir dödad av sina fiender. Osiris personifierar liv-död-pånyttfödelse. Han återuppstår och färdas till himlen där han får kommandot. Genom sitt lidande och sin död ger han människan hopp om att kroppen ska stiga i förhärligad form efter döden och det är till honom de gamla egyptierna därför vädjar för att få evigt liv.

Osiris blir Serapis i G.