SUMERERNAS SKAPELSEBERÄTTELSE

ENUMA ELISH ("Gudarnas tid")

Bevarade tavlor med Enuma Elish stammar från babyloniernas tid omkring 1700 fvt, men berättelserna har troligen sitt ursprung i en uråldrig trosuppfattning som muntligen fördes vidare mellan generationer, långt innan skrivkonsten uppfanns.

Enuma Elish är inte bara en skapelseberättelse. En stor del av verket är en astrologisk skrift, en komplicerad beskrivning av himlakropparnas och gudarnas positioner, samt en stor del med omfattande men svårtolkad ordmagi.

Tillsammans med Gilgamesheposet utgör detta Enuma Elish en ovärderlig källa till kunskap kring den religiösa föreställningsvärld som är rådande i det forntida Mesopotamien.

ENUMA ELISH - FÖRSTA DELEN

Universum skapas

Enuma Elish inleder med tiden då himlen och jorden ännu inte finns, bara sötvattnets gud Apsu, avlaren, och saltvattnets gud Tiamat, föderskan. Tiamat beskrivs som ett kaosmonster, ett havets gudinna, och avbildas som en orm eller drake. I en formlös avgrund förenar Apsu och Tiamat sina vatten och bildar en stor odefinierad massa som innehåller alla de delar som ska komma att utgöra allt i universum.

Inuti denna massa föds generationer av gudar, vilka alla blir mäktigare än sina föregångare. Slutligen föds stormguden Marduk, den mäktigaste av dem alla, som förgör Apsu och sedan Tiamat, som han klyver i två delar. Kaoset har övervunnits, ordning och ljus råder. Marduk får herravälde över universum och makt att skapa eller förstöra bara genom sitt ord.

Han skapar universums fäste och av Tiamats kropp skapar han sedan torra land. Han ordnar himlen och placerar stjärnbilder som symboliserar gudarna och han delar in tiden i en kalender. Han skapar sedan natt och dag och sätter gränser för dem, han skapar moln och låter dem flöda av vatten, han skapar vindar som för med sig regn eller kyla och han skapar berg och vattendrag. På den sjunde dagen skapar han människan och när allt är klart den åttonde dagen vilar gudarna och firar skapelsen. Marduk bestryker sin kropp med olja.

Gre: Apollo dödar Python

Gudar

Marduk utser guden Enlil att råda över jorden och guden Enki (senare Ea) att råda över vattnet och guden Anu låter han råda över himlen. Anu är överguden som står modell för senare religioners gud. Han är Jahve, Gud och Allah i en och samma skepnad.

Sin; visdomens gud. Attribut; måne och tjur. Sin, sumerernas mångud, vishetens herre, som kallas Ödets Herre. Hans attribut är månskäran och talet 30 (dagar på en månad). Sin är mästare över kalendern och bestämmer över årstiderna, han är gud över växtligheten och fruktbarheten. Månen tillsammans med vishet är viktig inom astrologin. Sin blir under de semitiska kaldéernas styre den högsta guden under namnet och det är troligt att berget Sinai används av semiterna i samband med mån-dyrkan.

Inanna; kärlekens och krigets gudinna. Attribut; lejon. Associerad med planeten Venus.

Utu; sanningen och rättvisans gud, solguden som varje dag färdas över himlen och på natten beger sig till underjorden för att avgöra de dödas öde. Attribut; soldisken.

Ninhursag, modersgudinna, fruktbarhetsgudinna, hustru till Enki.

Marduk; grekernas Zeus.

Dilmun, gudarnas trädgård

Öster om Edin ligger Dilmuns trädgård, gudarnas ljusa trädgård, paradiset på jorden som modergudinnan Ninhursag skapat och där hon bor. I Dilmuns trädgård finns inga sjukdomar och ingen död, korparna kraxar inte och lejonen och vargarna dödar inte lammen. Den frodika växtligheten livnärs av källor varifrån Enkis vatten porlar upp.

Av Enkis säd låter Ninhursag plantera åtta livsfrön; kropp, hjärta, ande, själ, kärlek, smärta, sorg och glädje, och välsignar dem med erfarenhetens visdom. Samtidigt ger hon rådet att man i framtiden inte kommer att få mer kärlek än man ger. Ninhursag förklarar att de åtta livsfröna kommer ge upphov till gröna och näringsrika växter som i framtiden kommer vara både mödrar och fäder.

Enki, förundrad över dessa nya växter, äter upp alla åtta plantorna. De växer inom honom, men han är inte redo för dem och de gör honom dödligt sjuk. Ninhushag blir rasande och säger till Enki att det är ok att känna lust att bli mer erfaren, men man får inte ta tillfånga någons ande, kropp, hjärta och själ. Hon påtvingar honom döden genom att göra åtta organ på honom sjuka, bl.a. ett revben. Ninhushag övertalas av andra gudar att återuppväcka Enki och hon låter honom till slut helas av gudinnan Nin-ti, "revbensdamen" (Nin = kvinna, ti = revben. Det sumeriska ordet "ti" betyder också "att ge liv". Nin-ti kan därför betyda "damen som ger liv").

Gudarna skapar människan

I början tar gudarna hand om jorden, men efter ett tag vägrar de yngre gudarna att utföra detta krävande arbete och framför sin klagan till Anu. Hans son Enki föreslår att en gud ska offras för att skapa en urmänniska att ta hand om jorden. Man tömmer således en gud på allt hans blod och blandar det med jord och ur detta material skapas en mänsklig varelse som ska tjäna men även likna gudarna. Men gudarna är inte nöjda med varelsen, som varken kan ta hand om sig själv eller jorden ordentligt. Trots flera försök blir varelserna inte särdeles intelligenta.

Den högste guden Enki, himmelsguden som skapat jorden, beviljar att den högste himmelsguden och visdomens gud Anu parar sig med moders- och fruktsamhetsgudinnan Inanna och på så vis skapas den första människan vars ras gudarna kallar "Adama", född av jord. Människan lever enligt berättelsen i några tusen år sida vid sida med de tidigare versionerna, men människan är speciell eftersom hon är skapad till guds avbild.
 

Enki kallar på de bästa människorna till Edin, Enkis hem. Från Enkis revben utgöts livsväsen till mannens revben och ur Inannas revben utgöts livsväsen till kvinnans revben. Enki sa stolt: "Till deras Livets träd har två grenar lagts till; att avla och föra släktet vidare samt att de två för alltid ska vara sammanflätade som man och hustru". Mannen och kvinnan fick leva i Dilmins trädgård.

Enkis bror Enlil blir arg för att människan initierats till Livets och Kunskapens träd. Detta kan ge människan både gudomlig vishet och evigt liv, vilket Enlil anser är förbehållet gudarna.

Inanna säger till Enlil att människan inte ska få långt liv som gudarna. Enlil vill ändå avvisa människan från Edin till den jord de hörde hemma. Enki gör som hans bror säger men inviger först människan i Ormens brödraskap, vilket betyder att de får lära sig avancerat tänkande, både i teknologi och filosofi. Han ger dem tillgång till Kunskapens träd, men inte Livets träd, som var förbehållet de odödliga gudarna.

Enki erbjuder människan frukten från Kunskapens träd och är därmed den bibliska ormen, Satan/Lucifer, som ger människan gudomlig vishet.

Enlil, som av denna anledning förvisar människan från Dilmun, är den temperamentsfulle Jahve som avvisar människan från Eden.

Adapa

Emligt myten finns sju ålderdomliga vise som anses besitta en hemlig gudomlig kunskap. Dessa s.k. abgal (vise) är sända av guden Enki att lära människorna fördelen med kultur och civilisation. Den förste av dessa, Adapa, blir präst och magiker i Apsus tempel i staden Eridu och rådivare åt världshistoriens ädsta dokumenterade konung Alulim. Adapa undervisar människan i skrift, matematik och vetenskap men också att bygga tempel och sammanställa lagar. Han vill att folk ska mjuka upp sina seder och humanisera sina liv.

Adapa och de andra vise framställs som hälften fisk, hälften människa.

Abgal betyder "vise" och kommer från sumeriska AB.GAL.LU (Ab = vatten, Gal = Great Lu = Människa)

Flodberättelsen

Befolkningen ökar och deras buller stör gudarna. Enlils beslutar sig för att reducera människornas antal genom att framkalla torka i 1200 år följt av en översvämning. Ea är emellertid emot planerna på att utrota människorna, som han varit med att skapa. Han sänder en dröm till Utnapishtim där han varnar honom och ber honom bygga en stor båt för sig, sin familj och ett par av alla världens djur. Båten byggs efter Eas exakta mått, varpå alla djur kliver ombord tillsammans med Utnapishtims familj. Regnet och floden kommer, men efter sex dagar börjar båten sjunka och strandar slutligen på ett berg. Efter ytterligare sex dagar släpper Utnapishtim en duva och när den inte återvänder öppnar han arken. Ea välsignar Utnapishtim och hans fru med evigt liv och ger Utnapishtim en plats i Dilmun, gudarnas trädgård.

Enlil och Enki gör upp en plan för att människans buller ska begränsas. De uppfinner den besvärliga förlossningen, spädbarnsdödligheten och celibatet.

(Utnapishtim heter Ziusudra i den tidigare sumeriska versionen, Atrahasis i den akkadiska)

Gudinnan Innanas resa till underjorden

I ett av Enuma Elish epos bestämmer sig gudinnan Inanna att besöka underjorden. Hon ber de andra gudarna hjälpa henne tillbaka om något skulle gå fel, men de andra gudarna säger att ingen kan återvända från underjorden utom några få undantagna budbärare. Inanna klär upp sig fint inför resan, smyckar sig med juveler och sätter på smink. Vid underjordens port säger dörrvakten åt henne att lämna ifrån sig ett attribut. Hon frågar varför och får svaret att det är underjordens lag. Hon lämnar ifrån sig en av sina finsaker, men upptäcker till sin förfäran att hon måste passera sammanlagd sju portar och lämna sju attribut innan hon kommer fram.

När Inanna kommer ända ner möter hon underjordens gudinna, de dödad envåldshärskare Ereshkigal, som visar sig vara hennes egen tvillingsyster. Där sitter också de sju domarna och Inanna är helt naken när de granskar henne med dödens blick och ser hennes synder. Inanna dör. Villkoret för att låta Inanna komma tillbaka till livet är att någon annan ersätter henne i dödsriket. Inannas man och hans syster bor då där en tid var, men eftersom Inannas man är växtlighetens gud så dör alla växter under tiden han är i dödsriket. När han kommer tillbaka blir jorden grön igen och det blir sommar.

Man har tolkat berättelsen som en beskrivning av att döden är en förutsättning för fortsatt liv och/eller en nedstigning i sitt undermedvetna för att inse sina goda eller negativa egenskaper. Möjligheten att komma in i dödsriket medan man fortfarande lever, och att återvända, är ett bevis på den klassiska hjältens särställning som mer än dödlig. En gudom som återvänder från underjorden visar den yttersta läran, hur man besegrar döden och att tiden och existensen har cykliska karaktärer.

Ereshkigal: Hades i grekiska mytologin.