Då och nu

GILGAMESH-EPOSET

med originaltiteln "HAN SOM SÅG DJUPET"

Detta världens äldsta litterära verk avslöjar en esoterisk hemlighet som troligen gått i arv i många generationer, kanske tusentals år innan den skrevs ner. Eposet avslöjar mesopotamernas uppfattning om människans odödlighet och hennes möjligheten att redan under livet erfara en gudomlig kunskap. Prologen innehåller också en uppmaning till människor i framtiden att eposet inte bör gå förlorat.

Sammanfattning av eposet

Gilgamesh och Enkidus äventyr

Gilgamesh bränner broarna med gudarna. När hans kompis dör vill tänker han "döden kan inte vara slutet, jag vill väcka honom åter". Han beger sig till den enda som förärats odödlighet av gudarna, men denne säger att "odödligheten har jag fått och kan inte ge dig. Du måste själv söka ungdomens planta". Hittar plantan men ormen tar den. Återvänder till Uruk, accepterar sin mänsklighet, sin förgänglighet, att han kommer att dö.

Kung Gilgamesh är en kung som styr sitt folk med hård hand och tvingar unga män till arbete. Medborgarna vänder sig till guden Anu om hjälp. Gudarna svarar på bönen och skapar en primitiv människa, Enkidu, som ska hjälpa Gilgamesh att bli en bättre människa.

Enkidu är en naken vildman som lever i naturen. Han förförs av Shamhat, en prostituerad, som efter att älska med henne sju dagar förlorar han sin vildhet och vinner förstånd och kunskap. De skyler sina kroppar och Shamhat tar Enkidu till civilisationen där hon gifter sig med honom.

Gilgamesh drömmer om en jämlik följeslagare och besöker bröllopet. Endiku blockerar hans väg in och bråk uppstår. Gilgamesh upptäcker att han mött sin jämlike och de två blir vänner. Tillsammans ger de sig av på äventyr för att vinna ära och ryktbarhet. Äventyren avslutas med att de dödar Humbaba, en monstruös jätte bortom den sjunde bergskedjan.

Gudarna beslutar att Enkidu måste dö för dråpet på Humbaba. Enkidu insjuknar, förbannar att han civiliserades och blev klok, och dör efter en tids sjukdom. Gilgamesh sörjer sin vän i sju nätter.

Resan till dödens rike

Gilgamesh börjar fundera över sin egen oundvikliga död, vilken han räds. Han bestämmer sig för att hitta Utnapishtim, den enda människa som beviljats evigt liv av gudarna, och av honom lära sig hemligheten med evigt liv.

Vid världens ände kommer han till bergen med de dubbla topparna. Ingången vaktas av två skorpionmän som varnar honom för att forstsätta, men till sist låter de honom passera. Gilgamesh vandrar genom bergen längs den nattsvarta solens väg. När det blir ljust igen har han kommit fram till ett paradis med juvelprydda träd. Där finns gudinnan Siduri som försöker övertyga Gilgamesh att inte korsa Dödens hav som är fylld av faror. Hon ger Gilgamesh rådet att hans sökande är utsiktslöst, eftersom gudarna har förnekat människan odödlighet. Gilgamesh borde istället använda sin tid till att njuta av det goda i livet; att dansa, festa, pryda sig med fina kläder och vara en god familjeman, att hålla sina barn i handen och att älska sin fru. Detta är människans verkliga uppgift. Till slut ger hon dock med sig och hänvisar honom att uppsöka färjkarlen Urshanabi.

Färjkarlen hjälper honom över Dödens hav till Utnapishtim (från flodberättelsen), som säger att ingenting är beständigt på jorden. Gilgamesh, liksom alla andra människor, måste acceptera dödens obeveklighet. Strävan efter odödlighet ger bara upphov till ångest och olycka. Endast om människan försonas med döden kan hon leva ett lyckligt liv. Utnapishtim säger att om Gilgamesh verkligen vill få evigt liv ska han först hålla sig vaken i sju nätter. Gilgamesh försöker, men somnar. När han vaknar igen känner han sig misslyckad och besviken. Han får då genomgå ett mystisk dop, en reningsritual där färjkarlen tvättar honom och klär honom i en kunglig skrud.

Utnapishtim säger att det finns ytterligare ett sätt att uppnå evigt liv, och avslöjar att längst ner i den kosmiska oceanen Apsu växer Livets växt. Gilgamesh beger sig dit, dyker i och lyckas hämta Livets växt och vänder sedan hemåt, där han ska äta växten. Men en orm stjäl Livets växt. Ormen ömsar skinn och avviker och får evigt liv istället för Gilgamesh.

När Gilgamesh väl återkommer till staden har något hänt honom. Han har mognat som människa och regerar som en vis kung.

Eposets underliggande mystik

Gilgamesh epos är fyllt av gåtor, dolda innebörder och esoteriska hemligheter, och många av dem väntar fortfarande på sin lösning. I slutet finns en förklarande sammanfattning, där vikten av att se, förstå och upptäcka beskrivs avgörande viktigt. Det står att Gilgamesh fick fulländade kunskaper om allt, precis som en mesopotamisk präst och mystiker som sett den gudomliga hemligheten och uppenbarat det dolda. Eposet avslöjar dock inte hur Gilgamesh egentligen fick kunskap och vishet om allt som finns, men hemligheten finns inlagd i texten på ett sinnrikt men dunkelt vis.

Svaret finns troligen i eposets titel: "Han som såg djupet". Det är nedstigningen i den kosmiska oceanen Apsu som helar Gilgameshs själ. Vatten (ofta hav eller oceaner) är i mesopotamisk tradition symbol för livets och vishetens eviga källa. Det mesopotamiska ordet för ”djupet” har två betydelser, antingen; "brunn", "källa", "djup" eller "helhet" och "allt". Nedstigningen i oceanen handlar alltså om en mystisk förening med den gudomliga källan. Denna källa finns enligt mystiken i varje människas inre.