
Då och nu
Solsystemet
Vårt solsystem är mycket stort, men fyller inte ens en miljondel av vår galax Vintergatan.
Tillkomst
För 4,6 miljarder år sedan kollapsar en gigantisk stjärna i vintergatans yttre spiralarmar, 25 000 ljusår från galaxens centrum. Kollapsen frigör ett enormt gas- och stoftmoln av framför allt väte och helium. Så gott som all denna materia klumpas ihop av gravitationen till vår sol, men en liten del av den klumpas ihop till 8 planeter, bl.a. vår egen jord. De nya himlakropparna roterar i samma riktning eftersom den materia de skapats av behåller sin ursprungliga rörelse. De fyra planeterna närmast solen består mest av sten och metall medan de fyra yttre planeterna mest består av gas.
Storlek
Vår sol är en dvärgstjärna som idag är i sina bästa år. De 8 planeterna runt den heter Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Därtill tillkommer en del dvärgplaneter, kometer och stoft. Till solen är det 8 minuter med ljusets hastighet. Till Pluto, planeten längst ut i vårt solsystem, är det sju timmar med ljusets hastighet. Men vårt solsystem slutar inte förrän ungefär två ljusår bortom Pluto. Där ligger Oorts kometmoln, en enorm cirkel av drivande kometer och småsten som omsluter hela solsystemet.
Endast storleken på planeterna är skalenliga här, inte avstånden mellan dem.
Skulle denna bild ha skalenliga avstånd skulle Pluto vara ca 2,5 km bort. Då skulle du behöva uppåt 8 000 bildskärmar.
Livsnödvändig
Vårt solsystem är nödvändigt för vår levnad eftersom solen ger oss vår livsnödvändiga energi. Troligen är hela vår galax också nödvändig för vår existens, eftersom tidigare generationer stjärnor som kollapsat har bildat för livet nödvändiga grundämnen som kol och syre. Att resten av universum måste existera för vår överlevnad har man inte funnit.