Universums framtid & död

Inte ens stjärnorna eller planeterna undkommer tiden. Allt åldras och strävar efter ökad oordning, blir till bråte och damm. Allt .

Solen dör

Om 5 miljarder år tar vår sols bränsle slut. Dess kärna kollapsar och det yttre skiktet expanderar. Solen blir en röd jätte, 250 gånger större än idag. Allt på jorden bränns bort och kvar blir bara berggrunden. Till slut frigör sig solens hölje från kärnan och bildar en nebulosa. Det som är kvar av solens massa blir en vit dvärg, stor som jorden, som sedan sakta svalnar till en svart stjärna vars massa sakta sönderfaller till strålning och försvinner i intet.

Universums alla stjärnor dör

En dag har alla stjärnor gått samma öde till mötes och universum blir svart. Stjärnornas epok tar slut. Om 100 biljoner år finns bara vita dvärgar. När universum är 10 biljoner biljoner biljoner år slocknar den sista vita dvärgstjärnan. Universum blir öde, ingen materia kvar i universum, endast ljuspartiklar och svarta hål som även de med tiden försvinner. För första gången är allt oföränderligt. Oordningen ökar inte. Det finns ingen skillnad på dåtid, nutid och framtid. Men det händer först om ca tio tusen biljoner biljoner biljoner biljoner biljoner biljoner biljoner biljoner biljoner år. Om varje år motsvarar en atom räcker inte närmelsevis hela universums atomer.

Under universums levnad finns ett fönster då liv kan existera. Fönstret är öppet i en tusendels miljard miljard miljarddels procent av universums existens. Det känns kort, men på den tiden har livet utvecklats från en cell till avancerade varelser som kan tänka på universum.

Tyngdlagen bestämmer framtiden

Om massan i universum är tillräckligt stor kommer tyngdkraften att stoppa expansionen för att sedan dra ihop universum igen. Universum slutar i så fall i en kollaps som krossar allting till en oändlig tät singularitet. Vårt universum kan i så fall vara rester av ett tidigare universum som kollapsat. Vi kanske ingår i ett evigt kretslopp av expanderande och kollapsande universum, där vi bara är det senaste. Av alla dessa kanske oändliga universum med olika egenskaper råkar just vårat vara ett med möjlighet att skapa liv och som vi kan existera i.

Om universums massa är mindre än det kritiska värdet kommer det att utvidgas för alltid. Galaxerna och planeterna kommer allt längre från varandra och till slut skulle universum fyllas av en väldig massa rum med förhållandevis mycket litet materia, där ingen utövar gravitation på någon annat.

Är tyngdkraften exakt anpassad kommer expansionen avstanna för att sedan bli konstant och evig.